Vad är det som har hänt med mig på sistone? Bara tanken på honom får mitt hjärta att värka. Så jag försöker att inte tänka på honom. Ändå upptar han hela mitt sinne och finns i mitt hjärtas innersta. Trots att mina känslor aldrig kommer att nå fram till honom – jag vet att de aldrig kommer att göra det. Jag vet det. Jag är fullt medveten om det. Och ändå finns det en del av mig som bara inte kan ge upp. Jag hade faktiskt gett upp en gång. Jag hade bestämt mig för att bara vara ett fan. Jag är hopplös, eller hur? Så svag. Att få veta hur han ser på kärlek får mig att åka berg-och-dalbana känslomässigt. Och så slår det mig: det skulle ändå aldrig nå fram till honom. Jag får inte ens träffa honom. En kärlek som aldrig kan bli verklighet. Ja – det här är en kärlek som aldrig, aldrig kommer att besannas. Och ändå... dras jag till dig. Din coola sida, din söta sida, det du är så bra på, det du kämpar med, allt det fantastiska hos dig... Om jag började räkna upp allt jag älskar hos dig skulle det aldrig ta slut. Jag orkar inte mer. Vilken grym värld det här är. Verkligen grym. Hjärtlös. Det är svårare att *inte* falla för honom. Trots att det att falla för honom innebär att mina känslor aldrig når fram. Trots att det bara orsakar mig smärta. Snälla, hitta lyckan snart. Om du är lycklig räcker det.